Är det någon mer än jag som känner en känsla av nyfikenhet när man går förbi en butik. Jag kan inte gå förbi en butik utan att kolla tills jag har passerat den. Jag har snackat med många om detta innan eller det är flera som har påpekat det. Att jag är beroende av att shoppa. Det känns hemskt när någon säger det till en men man är för blind för att fatta att det påverkar, inte bara nu, utan senare i livet också. 

Jag har personer som säger till mig att jag inte kan gå in i en affär utan att köpa något. Att jag inte kan gå förbi en skoaffär utan att stirra sönder. Jag får panik, orkar inte med det. Jag vill kunna leva utan detta behovet av shopping, det är grymt jobbigt. Men varje gång jag börjar öppna mina ögon lite så stängs dom igen efter ett tag. Jag tänker på det, när jag är i en affär. Behöver jag verkligen det där.. Men sen står man till slut där med påsarna i händerna och är glad över det man har köpt men inte glad för det man vet kommer komma. Tillbaka till verkligheten.. 

Jag är ingen tjej med världens ekonomi, jag tjänar inga pengar utöver sommarjobbet, jag har inga riktiga utgifter om det inte är shopping, fest eller nöjen. Min mamma betalar min mobilräkning, jag får ringa för precis hur mycket jag vill med den. Hon betalar mina bussresor, hon betalar grymt mycket för mig. Men ändå kan jag med när människor i min närhet försöker prata vett med mig att ställa mig tillbaka i den där jävla affären och köpa ännu ett till linne som jag inte behöver, knappt kommer använda.. Kan jag inte sätta på mig ngnting annat just den dagen jag tänkte sätta på mig det där linnet??

Jag förstår inte varför det är så svårt för mig att fatta att jag inte kommer klara mig speciellt bra när jag flyttar hemifrån om jag fortsätter såhär. Hur blir det när mina första riktiga utgifter kommer: räkningar, mobilen, elen, maten, jag vet inte vad som kommer komma. Jag vill inte få många besökare genom min blogg för att jag lever det livet jag inte har möjlighet att leva. Jag vill att människor ska läsa min blogg för att de vill få råd, kunskap, inspiration. Jag kan inte leva över min budget, jag har dom pengarna i månaden för att kunna leva. Inte för att shoppa upp dom det första jag gör. Personer ser upp till storbloggarna som exempel Kenza för att hon har sjuuuukt mycket grejer och kläder och skor. För att hon kan göra dessa shoppingrundorna. Man tänker, jag vill också ha det så. Men tro mig, har haft detta beroende långt innan jag skaffade bloggen. 

Jag vet inte vad det är som gör att jag behöööver köpa hela tiden. Men man får ett sug som bara blir större & större, ett sug om: faaan vad fin den klänningen var och man tänker hela tiden hur mycket man vill ha den. Frestelsen gör det svårt att hindra sig själv till att köpa den när man står där med pengar i handen. Borde framöver sluta ta med mig pengar när jag drar till stan, ska börja spara..

Jag måste, jag måste, jag måste börja tänka mig för nu. Idag har jag exempelvis gjort det misstaget. Jag köpte upp alla pengarna jag hade & jag skäms nu. Jag skäms över att ha shoppat upp de sista pengarna som jag skulle leva på tills min lön kom. Vilket är i Augusti. När jag kom hem hade jag hur mycket tankar som helst på att köpa en till tunika och ett par skor. Jag hade tankar på hur jag kunde låna massa pengar av mamma & lämna tillbaka det. Men vet ni vad? Tänker inte köpa något av det. Det räcker nu. Det händer alltid så här. Jag får pengarna, mitt studiebidrag och veckan efter är ALLT borta. Kanske har enstaka 10 kronor kvar. Då har jag redan shoppat massor, har hur mkt planer som helst på det jag ska köpa månaden efter, alkohol, kläder, skor (!!!) och allt sånt som pengarna har gått till.

Nu ska det bli ändring, jag lovar.

Måste stå emot & tänka framåt. Jag vill inte leva som en slösare längre. Så nu är det fixat & klart. Ska spara 500:- i månaden, som ska sättas in på mitt konto som min mamma får ta hand om. Kommer tacka mig själv när jag stått emot och klarat det. ♥ Så när jag har tagit studenten så har jag minst 10 000:- som väntar på mig :)

Då blir det en mega resa ngnstans lååångtbort :D